Jag heter Natalie Rongvall, är 22 år gammal och bor i Norrköping tillsammans med min sambo. Hästar har varit en stor del av mitt liv under 14 år. Jag har gjort allt från hoppat till ridit islandshästar. Nu försöker jag med hjälp av min tränare att sadla om till dressyrryttare.

Min häst heter Amex Black. Han är 5 år gammal, riden ungefär ett och ett halvt år med ett längre uppehåll hösten/vintern 2011 pga skador och många missförstånd emellan häst och ryttare. Vi var väldigt nära att skiljas åt under den tiden, jag hade en färdig annons på honom och var beredd att sälja till någon som klarade av han bättre. 

Vad som hände var att han skadade sig i hagen, och fick utifrån den skadan sadeltvång. Det var en evig kamp när sadeln skulle på och det gjorde oftast ganska ont både psykiskt och fysiskt att sitta upp. Ingenting var roligt liksom. Jag undvek helst att rida.

Sen låg jag hemma en kväll och bestämde mig för att det faktiskt är allt eller inget. Jag vägrade helt enkelt fortsätta betala för en häst jag inte ville rida. Och jag bestämde mig för att jag ville ha allt. Amex skulle bli kvar i min ägo och det ska han vara föralltid. 

Vår resa är långt ifrån klar, vi har haft bakslag på vägen och det senaste hade vi för två veckor sedan. Men kärleken till den här hästen är helt obeskrivlig, jag har aldrig träffat en sånhär individ. Jag har aldrig träffat någon som kan se rakt in i min själ, som kan torka mina tårar genom att bara blinka med sina stora bruna ögon. Jag har aldrig träffat någon att älska såhär gränslöst.

Därför, har jag idag kvar allt.

Och jag vill dela med mig av vår resa till er. Försöka dela med mig iaf, ibland tryter motivation och ibland tryter tiden. Men jag har valt att ta upp denna gamla blogg igen, för att försöka dela mig så mycket det går.

 Välkommna tillbaka.